Elbranschen beskrivs återkommande som en av de svenska branscher där efterfrågan på arbetskraft är som störst. Samtidigt är vägen till att faktiskt driva en egen elfirma betydligt längre och mer reglerad än i många andra hantverksyrken. Den som funderar på steget bör känna till både marknadsläget och den formella väg som leder dit.
Hur ser branschen ut i dag?
Enligt Elsäkerhetsverkets senaste offentliggjorda siffror fanns det 14 768 aktiva elinstallationsföretag registrerade i Sverige vid slutet av 2022, och branschen växer snabbt – under 2023 tillkom 3 380 nya företagsregistreringar. Till det kommer 46 200 auktoriserade elinstallatörer, alltså enskilda yrkespersoner med rätt att leda och ansvara för elinstallationsarbete, varav endast 270 var kvinnor.
Branschen är samtidigt tydligt tudelad. En handfull bolag omsätter över en miljard kronor årligen och dominerar toppen av marknaden, medan den stora massan av registrerade elföretag är småföretagare och enmansfirmor. Det är alltså fullt möjligt att etablera sig som liten aktör – konkurrensen med de stora koncernerna sker sällan på samma planhalva, eftersom mindre elfirmor i regel konkurrerar genom lokal närvaro och personliga kundrelationer snarare än pris och skala. Ta exempelvis en elfirma i Kinna. Som elektriker på en mindre ort är konkurrensen lägre och företagarens rykte, närvaro och kunskap blir dennes konkurrensfördel.
Arbetsmarknaden: full sysselsättning och skriande brist
Elyrket beskrivs av branschföreträdare som präglat av i praktiken full sysselsättning, med en arbetslöshet på som mest 2 procent. Andreas Åström på Installatörsföretagen har kallat bristen på behörig personal ”skriande”, och pekar på elektrifieringen av samhället – laddinfrastruktur, solceller, nya kraftledningar och ökade automationskrav – som förklaring till att efterfrågan väntas hålla i sig under lång tid. För den som redan är etablerad som elektriker innebär det goda förutsättningar. För den som ska starta en elfirma betyder det dock också att konkurrensen om kompetent personal att anställa är minst lika hård som konkurrensen om kunder. Här ges goda förutsättningar för en lokal elfirma i Kinna att – genom rätt kompetens – etablera och växa i sitt företag.
Vägen till att bli elektriker
Innan man ens kan börja fundera på att äga och driva en elfirma måste den grundläggande yrkesutbildningen vara på plats. Den vanligaste vägen går via El- och energiprogrammet på gymnasiet, alternativt motsvarande vuxenutbildning via Komvux eller yrkeshögskola. Efter grundutbildningen följer en lärlingstid på omkring 1 600 timmar – praktisk arbetserfarenhet under handledning hos ett elinstallationsföretag – som leder fram till ett yrkesbevis utfärdat av Installationsföretagen.
Därtill krävs särskilda säkerhetscertifikat för att överhuvudtaget få arbeta i branschen: ESA Fackkunnig (E1) för den som utför elarbete, giltigt i tre år, och motsvarande instruerad-nivå (E2) för andra roller. Elsäkerhetslagen (2016:732) kräver att arbetsgivaren kan uppvisa giltiga ESA-intyg för sin personal – utan det är arbete på spänningssatta anläggningar förbjudet.
Från yrkesbevis till auktorisation – den långa biten
Ett yrkesbevis räcker för att arbeta som elektriker, men inte för att driva ett elinstallationsföretag på egen hand. Där krävs auktorisation, och det är här tidsåtgången ökar rejält. Elsäkerhetsverket erbjuder tre huvudsakliga auktorisationstyper:
Begränsad auktorisation (B) kräver två års arbete med el samt godkända kurser i praktisk ellära och elkraftteknik. Auktorisation för lågspänning (AL) kräver fyra års arbete med el – varav minst två år i ett elinstallationsföretag – tillsammans med godkänd vidareutbildning efter gymnasiet från yrkeshögskola eller annan utbildningsanordnare. Fullständig auktorisation (A), som även omfattar högspänningsarbete, kräver likaså fyra års arbetslivserfarenhet, varav minst ett år med högspänningsarbeten, samt motsvarande vidareutbildning med högspänningsinriktning.
Både den praktiska erfarenheten och utbildningskraven måste vara uppfyllda var för sig – det ena kan inte kompensera för det andra. Räknar man samman gymnasieutbildning, lärlingstid och den arbetslivserfarenhet som krävs för auktorisation landar den samlade startsträckan, från första skoldag till att kunna vara juridiskt ansvarig elinstallatör i ett eget bolag, på ungefär sju till nio år. Auktorisationen kostar 1 890 kronor att ansöka om, men gäller sedan livet ut.
Det är värt att notera att man inte nödvändigtvis behöver vara auktoriserad elinstallatör själv för att äga en elfirma – men företaget måste alltid ha minst en auktoriserad elinstallatör som bär det formella ansvaret för verksamheten. Det gör att en tänkbar genväg för den som vill starta snabbare är att anställa eller samarbeta med någon som redan har auktorisationen, snarare än att vänta ut hela den egna vägen dit.
Vad krävs för att registrera företaget?
Utöver kompetenskraven på personen måste själva bolaget registreras som elinstallationsföretag hos Elsäkerhetsverket. Registret är offentligt och kan kontrolleras av vem som helst via tjänsten ”Kolla elföretaget”, vilket i sig fungerar som ett slags kvalitetsstämpel gentemot kunder. Företaget måste också upprätta ett egenkontrollprogram som dokumenterar hur verksamheten säkerställer att utfört arbete uppfyller gällande föreskrifter, och det är alltid det utförande företaget – inte enskilda anställda – som är skyldigt att se till att kraven efterlevs. Regelbunden tillsyn från Elsäkerhetsverket är en del av systemet.
Möjligheterna
Marknadsläget talar i grunden positivt för att exempelvis starta upp en elfirma i Kinna. Elektrifieringen av transporter, uppvärmning och industri fortsätter att driva efterfrågan uppåt, samtidigt som en stor andel av Sveriges bostadsbestånd har elcentraler som inte är dimensionerade för dagens elbilar, värmepumpar och energisystem – vilket skapar ett växande behov av uppgraderingar snarare än bara nyinstallationer. Att den absoluta merparten av branschen består av småföretag visar också att det finns gott om utrymme för en ny aktör att etablera sig, särskilt genom att bygga förtroende lokalt snarare än att konkurrera brett. Ett exempel värt att inspireras av är just exemplet en elfirma i Kinna.
Svårigheterna
Branschpress som Elinstallatören har pekat på tre återkommande skäl till att nystartade elfirmor misslyckas eller att grundare ångrar steget. Det första är förväntningar på fasta arbetstider – som egenföretagare följer arbetet sällan ett åtta-till-fem-schema, och fakturering och administration hamnar ofta på kvällar och helger. Det andra är motvilja mot kundkontakt: den som ser säljsamtal och kundrelationer som ett nödvändigt ont snarare än en del av jobbet får det svårt att bygga upp en kundstock. Det tredje är den ekonomiska osäkerheten i uppstartsfasen, då det kan ta flera månader innan intäkterna börjar komma in regelbundet, samtidigt som utgifter för verktyg, fordon, försäkringar och eventuell personal måste täckas från start.
Till det kommer det regulatoriska ansvaret: som elinstallationsföretag bär man ett direkt lagstadgat ansvar för att allt utfört arbete uppfyller elsäkerhetskraven, med regelbunden tillsyn som konsekvens. Den som inte har egen auktorisation måste dessutom hitta och behålla en auktoriserad elinstallatör att knyta till verksamheten – i en bransch där just den kompetensen är särskilt efterfrågad och svår att rekrytera.
Gott marknadsläge
Att starta en elfirma i Sverige sker i en bransch med starka underliggande tillväxtfaktorer: en fortsatt elektrifiering av samhället, en åldrande fastighetsstock i behov av uppgraderingar, och en arbetsmarknad präglad av brist snarare än överutbud av kompetens. Men vägen dit är formellt reglerad och tar tid – räkna med flera år från grundutbildning till egen auktorisation, och räkna med att de första månaderna som egenföretagare ställer andra krav än den som är van vid en anställning med fast schema och garanterad lön. För den som är beredd på båda delarna finns det goda skäl att tro att marknaden kommer fortsätta efterfråga fler elfirmor under överskådlig framtid.
Leave a Reply